0 Läs mer >>
 
Jag har stunder. Stunder för mig själv. Stunder då jag bara är, får vara själv. Då jag fryser lite lätt, oavsett hur varmt det är. Lyssnar på musik som får mig att reflektera, tänka. Stirrar ut på vad det nu än är framför mig. Slävik, Stockholm i solnedgången eller en tom gata mitt i natten. Jag är aldrig riktigt beredd när dessa stunder drabbar mig. Det kan vara när jag är själv eller mitt bland en massa folk på stan eller på fest. Det är som att verkligheten kopplas bort för ett tag, allt från fem minuter till flera timmar. Mina bekymmer blir värdsliga. Alla tankar som passerar mitt huvud under dessa stunder vill jag skriva ner, för att kunna förstå vad som händer. Därför har jag ofta en penna och en liten anteckningsbok med mig.
 
Jag har många gånger försökt beskriva för andra om dessa stunder, men ingen verkar riktigt känna igen sig i dem. Många missförstår mig, särskilt om jag får en sån stund vid fester eller liknande. Tror att jag dragit mig undan för att jag är ledsen. Men det är snarare tvärtom. Dessa stunder har ett återkommande mönster, vilket jag har upptäckt när jag tänkt tillbaka på åren. Ju oftare jag får dessa stunder, desto lyckligare är jag. Stunder då jag behöver ta en paus från verkligheten, sätta mig ner och reflektera. Förmodligen få lite perspektiv på livet.
 
Igårkväll var en sådan stund. Jag hade sagt hejdå till Carro och stigit på färjan mot Luma. När jag satte hörlurarna i öronen fylldes jag av den där härliga känslan. Började frysa lite lätt, sådär så att det bara är mysigt. Insåg att nu är allt som det ska vara.
 
 

Moments

0 Läs mer >>
 
Det har nu gått lite över en vecka sen jag kom hem. Och ändå känns det som om det har passerat en månad. Jag har gjort så mycket på denna korta tid. Hunnit träffa en massa vänner och tagit igen förlorad tid, varit på DN galan- Diamond league, gått på en fotokurs på Fotografiska, lärt känna nytt folk, jobbat på dagis, tränat men också lyckats ta det lugnt. Men i samma veva som vi svängde in på gatan i Stockholm så kom också hösten. Kallare väder, regnigare dagar och mysigare musik. 
 
Jag kanske tar ut hösten lite i förväg, det är jag väl medveten om, för det är ju fortfarande augusti. Men med detta väder är det oemotståndligt att göra det när man är en sådan höstälskare som jag. I mina lurar spelas nu nästan bara Josh Record, Mumford and sons, The tallest man on earth och Bon Iver. Min höstlista. Som gör mig glad och ger mig härliga känslor. Jag är glad över att vara i stan igen, att få träffa alla, komma hem. Men nu längtar jag härifrån igen. Det må vara skönt att sitta på tunnelbanan och lyssna på Sammy Davis Junior sjunga i hörlurarna om Mr. Bojangles eller höra en av Alice Munros romaner. Men jag tenderar till att drömma mig bort och sluta lyssna. Den svala och fuktiga luften får mig att vilja sätta på mig den varmaste tröjan jag äger, regnjackan och ett par stövlar. Åka ut en tidig morgon, någonstans där jag inte riktigt vet var jag är. Ut. Rakt ut i skogen. Låta fötterna leda vägen och hjärnan vila ett tag. Känna doften av blöt mossa. Jag har egentligen ingen favorit när det gäller årstider, jag uppskattar årstider lika mycket, men jag måste erkänna att hösten gör mig något oerhört lycklig. 
 
Så nu ligger mitt fokus på att komma ut, vilket som tur är mitt jobb på Naturkartan också tillåter. Tänker ta två flugor i en smäll så jag också kan skriva om platserna i Stockholmsguiden. Ska utnyttja min enda månad kvar i Stockholm fullt ut och njuta av den svenska hösten, innan det blir sommar igen för min del.

Svala vindar

0 Läs mer >>
Regnet smattrar lätt mot fönsterrutan. Lugn musik med skön bas av KAASI spelas på högtalaren, högt, men ändå så att jag kan höra koltrasten sorgsna sång i trädet utanför. Min kropp känns som en tung säck mjöl, orubblig. Jag är trött efter en relativt så ovanlig helg. I lördags var jag och Saga barnvakter åt Polly och Camaro för en dag, så vi tog dem till Tom Tits. Och att det fortfarande är lika kul och fascinerande, i alla fall när man har småbarn med sig. Sedan var det middag och eurovision med dem och deras föräldrar hemma. Sen kväll, vilket gjorde att jag inte orkade ta en springtur på morgonen när jag vaknade på söndags morgon, så det blev bara en lugn promenad med Leo. Och nu under söndagen har jag varit på utflykt till Nyköping med familj, mormor, kusin och morbror+fru. Det var deras firande av min mamma som fyller 50 nästa helg. I Nyköping var vi på ett mysigt litet kafe, Hellmanska gården, och därefter gick vi till Nyköpingshus som är ett forna slott med en imponerande historia. Särskilt en händelse, år 1317 när kung Birger fängslade sina två bröder för hämnd och lät de frysa och svälta ihjäl, får en att tänka på Game of Thrones. 
 
Nu har middagsgästerna åkt hem och jag är fullkomligt slut. Mest i huvudet, vilket är förmodligen är varför jag nu skriver då jag alltid får behov av att skriva av mig när jag är trött, men som sagt tidigare är jag helt slut i kroppen också. Vilket är konstigt då jag inte har gjort några fysiskt krävande saker i helgen. Men att umgås med mycket folk tar ju alltid oväntat mycket energi.
 
Nu har soundcloud slutat fungera och koltrasten tystnat. Regnet har dock ökat och smattrar hårdare mot fönstret. Det är bland det bästa ljud jag vet. Jag ska gå och öppna fönstret i badrummet och sätta på ett varmt bad. Så att jag hör regnet och känner kylan utifrån medan jag badar. Koppla av från helgen och bli ännu tröttare. 
 
Godnatt,

Trötta ord en söndagk...