Dag 68
Onsdagen den 3 december
Under hela natten vräkte regnet ner. Sov något extremt gott trots inga andra i huset. Men vid fem på morgonen var det dags att vakna, titta på julkalendern, göra sig iordning och snabbt äta frukost. 06.30 svängde Ali in på gatan och jag sprang ner.
Vi började med att åka den vanliga vägen mot Caxias do Sul, men när vi åkt 20 minuter och nästan kommit till bron blev det stopp. En låååång kö av bilar och lastbilar stod helt stilla. Många förare stod ute på vägenoch pratade med varandra. Vi stannade där i 20 minuter och väntade på att det skulle börja röra sig. Men det gjorde det inte. Så efter råd av andra åkte vi tillbaka hela vägen och tog en annan väg, som var något längre och sämre underlag.
Vi åkte till Garibaldi, en stad som ligger ungefär två timmar härifrån. Den är väldigt känd för sitt vin. I staden finns nämligen ett gigantiskt vinkooperativ. Där hade vi möte med några bönder om CETAP. Kooperativet bjöd på vindruvsjuice (både röd (lila?) och vit), bubbelvatten och kaffe. På ena väggen hängde det fullt med inramade diplom, erkännanden och vinster. Lite här och var stod det troféer. I en hylla nära fönstret stod alla viner de tillverkar. Efter mötet kunde jag gå runt och titta på tavlorna. Förstod att Brasiliens bästa mousserande vin kom från det här kooperativet. Flera internationella erkännanden och vinster hade de också. Många bronsmedaljer för deras mousserande vin Moscatel i tävlingar i Frankrike, Californien och så vidare. Det kändes på något sätt lite lustigt. Kanske för att mamma och pappa aldrig riktigt talat gott om brasilianska viner. Utanför lokalen luktade det lite märkligt. Det luktade på ett sätt vin, men ändå inte. Hade svårt att bestämma mig för om jag tyckte om lukten eller inte. Strax ovanför kooperativet gick ett ånglok som lät extremt högt. Ett tåg för turister som gick ut ur staden och visade de vackra omgivningarna där alla druvor odlades.
Efter mötet åkte jag, Ali och Leandro in till centrum och åt lunch på en väldigt stor bufférestaurang. När vi var klara anslöt sig en annan agronom och en man jag inte förstod vem han var. Dagen efter, torsdag, skulle jag träffa honom igen, José Paulo, vid en annan lunch.
Efter det åkte vi hemåt, med ett snabbt stopp i Farrupilho, en stad strax utanför Caxias do Sul. Vi kom hem vid tre tiden och både jag och Ali var rätt trötta vid det laget. Till kvällen kom Maria José och Flavio hem från Porto Alegre, rätt trötta dem med. Fick reda på att det skett en smärre olycka på bron som går till Ipê. Det var därför det hade varit sån kö ner till bron på morgonen. På något sätt hade lasten släppts från lastbilen och mängder av potatis hade åkt ut och gjort det omöjligt för fordon att passera. Bron hade varit stängd i sex timmar efter det, för att röja undan. Ingen dog dock, som tur var.
Alla gick vi och la oss rätt tidigt.
