Dag 74
Dag 74
Vid åtta mötte vi upp kvinnorna från Torres och Maria utanför kyrkan i Ipê. Vi satte oss i deras buss och åkte till Alis mammas hus. Hon hade en stor och väldigt fin trädgård (eller mindre lantgård). Där ville Maria José visa kvinnorna fördelarna med att lägga på träflisor på odlingarna. Det skyddar mot solen och håller kvar mer vatten. Alis mamma är nog en av de snällaste tanterna jag träffat på den här resan, och jag har träffat många. Eller tant är hon nog inte egentligen, Ali är bara fem år äldre än mig så hennes mamma kan inte vara mycket äldre än mina föräldrar. Men hon ser ut att vara strax under 70... Hon hälsade iaf så gott från Ali, då jag inte kunnat eller skulle hinna säga hejdå till henne.
Efter det åkte vi till en bondefamilj som planterade kryddor och sallad på ett lite annorlunda sätt i ett växthus. Åskan låg i luften och jag hade huvudvärk. När vi kom dit fick jag dessutom en rejäl mensvärk och illamående så allt jag ville göra var att sitta kvar i bilen egentligen. Inte riktigt bra tajmat.
Där på gården köpte alla kvinnor med sig något hem. Flera kilo vitlök och olika kryddväxter- sånt som inte är lika lätt att köpa/odla hemma. Efter det åkte vi till Ipê igen och åt lunch på samma restaurang som dagen innan. Så fort jag var klar gick jag upp för den långa backen (inte riktigt kul i det tillståndet jag var i) för att packa det sista och lägga ner väskorna i bilen. Sara, Maria Josés syster var där och önskade mig en trevlig resa hem till Sverige även om den inte sker på några dagar. Jag gav Maria José och Flavio ett set med kökshanddukar och en marabou choklad kaka- helnöt, som råkar vara Maria Josés favorit. Jag gav dem även ett set till och bad dem att ge dem till Ali. Det har varit kul att åka runt med henne och lära känna någon i ungefär ens egen ålder som ser livet på ett annorlunda sätt från en själv.
Sedan bar det till Centro Ecológicos och Eco Nativas kontor där det blev ännu mer storshopping för några av damerna. En av kvinnorna tror jag inte förstod att jag var svensk eller att jag inte arbetade på Centro Ecológico för hon kom till mig hela tiden och frågade om saker jag inte hade någon aning om, vilket Maria José snabbt svarade på istället. Över huvudtaget verkade kvinnan ha en lite knasig världsbild då hon ställde flera märkliga frågor.
Jag sa hejdå till Fernanda, Elaine och Elaines dotter Eloisa och uppgav mitt passnummer till busschauffören som ville ha det av någon anledning. Sedan sa jag farväl till Maria José och Maria från Framtidsjorden som skulle stanna i Ipê ett litet slag för att sedan åka vidare. Och så hoppade vi på bussen. När vi rullade ut från parkeringen såg jag ur Ali klev ut från sin bil. Knackade och vinkade till henne, men insåg efter någon sekund att det var tonade rutor så hon kunde inte se mig. Hon verkade inte höra för den delen heller.
Så fort vi kom ut på den lite större, farliga vägen satte kvinnorna på en cd i tv:n som fanns i bussen. En slags samling av Padre Alessandros sånger i ett katolskt tv program. Jag respekterar nästan all slags religion men när smörsångandet från den katolska cowboy prästen i tighta jeans, brett bälte, lite för tight tröja och stor hatt började höll jag på att dö. Hoppades på att det bara var tillfälligt, men nej. De lyssnade, tittade och sjöng med i det under alla fyra timmar hem. Jag klarade inte ens av fem minuter så jag tog på mig hörlurar och skruvade upp volymen på spotify ganska högt. Tittade även på två filmer: Chalet Girl (taggade inför Vålådalen) och Last night (filmen med sån speciell känsla och är så bra).
I Três Forquilhas lämnade vi Celie och i Três Cachoeiras alla andra kvinnor. Jag fick åka själv till Torres med busschauffören, som tur nog bodde i närheten av Ana, så det blev inte världens omväg för honom.
Jag kom tillbaka till något helt annat. Renoveringen är i full gång här. Väggar har slagits ner och sats upp. Sandhögar ligger här och där och det är egentligen världens röra på nedervåningen. Ana hittar inte i sitt egna hem längre.
Men det var oerhört varmt och fuktigt. På grund av det kände jag att jag ville tillbaka direkt till Ipê. Men det kändes lite bättre när jag fick i mig lite mat, açaí och fick catcha upp lite med Ana.
Bilder kommer strax.