tuvas brasil

Idag bjuder jag på denna bild som Daniel har tagit, där jag ser lite halvt sovande ut. Han förstod inte hur min kamera fungerade, även om den nästan fungerar som en vanlig, enkel kamera. Men mer om det snart. 

 

Dagen började vid åtta då jag och Ana åkte in till kontoret för planering. Hela CE-gänget planerade medan jag läste om Arlas historia och förberedde mig inför presentationen. Nästan lite dumt att jag inte läst om det tidigare egentligen. Det är ju ett företag som har en ganska stor roll i ens vardag. Kanske för att de inte sätter det på mjölkförpackningen?

 

Till lunch åkte jag och Cristiano till vägkrogen utanför Dom Pedro da Alcantrâ. Sist de var där hade de ett fantastiskt gott kött på buffén som jag valde att ta igen. Men den här gången var köttbitarna i stort sett bara stora fettklumpar. Något besviken måste jag säga. Istället åt jag mycket god sallad, salsa och farinha vilket är snäppet nyttigare också. Efter det tog vi än en gång den långa resan till Três Cachoeiras och sedan snedda rakt över till kommunen Mampituba där risfälten inte tar slut förrän vid bergen i horisonten. Vet inte varför men jag tycker om namnet Mampituba. Det är roligt att säga. Där åkte vi till en grundskola som jag åkt förbi många gånger. När vi kom fram satt nästan alla som skulle delta i eventet redan utanför ett av klassrummen. Konventionella bönder som skulle gå en kurs i ekologisk odling och hur man ställer om. En uppstartskurs kan man säga. En kille som var där såg ut att vara precis lika gammal som mig och hade inga smutsiga naglar alls. Förstod inte om han var eller skulle bli bonde. Visade sig efteråt att han var barn till ett par som satt på andra sidan rummet. Cristiano höll ett långt föredrag om vad ekologiskt är, vad konsekvenserna av konventionell odling blir och vad skogsjordbruk innebär. Detta var den första lektionen på kursen av många. De kommer samlas i den skolan samma tid och dag i elva veckor framöver. Ana förklarade för mig att en bonde kanske redan bedriver ett ekologiskt jordbruk, men hen måste gå en kurs om det för att få certifiera sina produkter som ekologiska. Det är för att de ska förstå att det ligger forskning bakom det, att det finns regler och krav och att ekologiskt är mer en bara ett sätt att producera- det är en livsstil. 

 

Det hela slutade runt fem tiden då vi begav oss hem. Vi tog den andra vägen som går snabbare till Torres. Då åker man in och ut ur Santa Catarina som är en en granndelstaten till Rio Grande do Sul. Det är egentligen den absolut snabbaste vägen. Men när man redan är i Dom Pedro så ska tydligen vägen genom Três Cachoeiras vara snabbare. Vilket den inte känns som. Den kanske är mindre trafikerad. Oavsett vad så kör Cristiano som en idiot oavsett väg. När det är 60 km/h kör han i 100. När 30 skylten kommer är han fortfarande uppe 90. Tvärbromsar när guppet kommer. Kör sedan i 50-60 fast det är 30 km/h som gäller. 

 

När jag kom hem dröjde det inte länge förrän Ana kom hem och hämtade upp mig. Vi åkte först och hämtade Daniel som var hos en kompis och sen åkte vi vidare till ett café vid lagunen. Efter tio minuter kom Liege (franskt uttal), en gammal vän till Ana och Laércio. Hon är engelska lärare och en av hennes söner bor i Sverige och gör sin doktorand på Uppsala universitet. Ibland är världen liten. Hon var i alla fall väldigt trevlig och snäll. Hon är dessutom min nya lärare. En eller två gånger i veckan kommer hon ha portugisiska lektioner med mig, antingen i Torres eller via skype. Ser jag fram emot! Dock är Maria José och Ana alldeles för snälla. De låter mig verkligen inte betala för någonting alls. Inte ens det här. Jag är otroligt tacksam men jag förstår inte varför de gör det? (Liege är hon till vänster i bilden)

 

Nu till kvällen har jag hjälpt Daniel att plugga lite, något han har väldigt svårt för. Ska se om jag kan göra något för att han ska tycka att det är roligare. Annars har det inte hänt något. Nu måste jag sova, klockan närmar sig tio. 

 

Boa Noite!