Dag 39
Ana åkte till Porto Alegre tidigt på morgonen för att vara med på ett möte, som hon senare på kvällen sa var katastrofalt. Jag själv blev upplockad av Cristiano. Tunga moln, regn och svalt ute. Jag var glad över att jag tagit min tjocka tröja på mig. När vi kom ut till motorvägen tittade jag mot bergen, men molnen gömde dem. Regnet blev plötsligt så kraftigt att inte ens snabbaste tempot på vindrutetorkarna hjälpte. Men det hindrade inte Cristiano till att köra för snabbt på vissa sträckor ändå. Blixtrar lös upp ibland men åskan var så långt bort att den inte hördes.
Strax innan vi skulle svänga av motorvägen fick Cristiano för sig den dumma idén att köra om en lång lanstbil. Det sprutade vatten om den och det gick bra till en början. Men när vi kom upp jämsides med den blev det läskigt. Framrutan var full med vatten, påminde om när man sitter i en biltvätt och man inte ser något annat en starka vattenstrålar mot rutan. Och vattnet fortsatte bakåt till sidofönstrerna så där blev det svårt att se också. Direkt fick Cristiano svårt att styra och jag såg hur vi stundtals var läskigt nära lastbilen. Ändå låg han kvar där ett tag och försökte köra om. Jag fick nästan känslan att nu är det kört. Men han gav upp och minskade farten, vilket var bra då han innan hade kört alldeles för snabbt.
Det var skönt att komma till kontoret och slappna av. Där jobbade jag med att samla in information från Arla, LRF, Odlingskooperativet tillsammans, Kooperativbutiken FRAM och lite sånt. Till lunch åkte jag och Cristiano till ett nytt ställe vid Três Cachoeiras som var helt okej. Efter det tog vi oss den långa vägen genom Morrinho do Sul till Mampituba, vilket kändes lite säkrare då det inte regnade lika mycket.
Vi kom till en kyrkas samlingslokal där det stod en del män. Cristiano skulle redovisa om projektet Cetap som de här bönderna var en del utav. Totalt blev det 23 män och jag. Kände mig lite ensam och uttittad. Fyra av männen kände jag igen från gårdagen, alla andra var okända. Det var en kille dock som verkligen inte såg ut som en bonde. Han såg helt ärligt ut som George Cloonys brasilianska borttappade son. Tillskillnad från många av de andra hade han helt fläckfria kläder, inget smuts under naglarna och perfekta tänder (något jag märkt att många av bönderna inte har). Han hade passade mer in på en röd matta i kostym än på ett möte i Mampituba långt ut på landet i Brasilien. Rätt lustigt när man ser någon som man inte riktigt tycker passar in och sen börjar tänka på varför. En annan bonde som kom till mötet hade sprillans nya gummistövlar. Ja, gummistövlar är vad nästan varenda bonde har på sig och jag har nästan bara sett en sort av de: vita. Eller i grunden vita, sen är de extremt kladdiga av lera och jord som har en lätt röd färg. Men hans var verkligen sprillans nya, inte ett stänk av lera på dem ens. Något han blev lite skojretad med på mötet då de lyste upp nästan hela salen.
Cristiano höll en kort presentation och sen började alla hålla långa diskussioner om jag vet inte vad. De pratade snabbt, livligt och otydligt. Svårt att hänga med. Men där var vi fram till fyra. Då åkte vi vidare till en av böndernas hus. Ett hus jag varit vid tidigare med Nelson men då hade familjen inte varit hemma. Den här bonden var extremt lång och stor. Till en början väldigt nonchalant vilket fick mig att ogilla honom lite. Men ju mer tiden gick ju mer intresse visade han för vad Cristiano hade att säga. Vi blev bjudna på kaffe och bananer. Uppdelningen var ganska tydlig i familj. Mannen satte sig vid bordet och ropade på sin fru eller döttrar till att plocka fram antingen kaffe, koppar eller socker, även om köksbänken var fem meter ifrån och de andra var i ett annat rum. Den här familjen var tydligen stora producenter utav maracúja (passionsfrukt) och banan. Vi skulle egentligen gått ut och fotat maracújan men det spöregnade. Så vi åkte hem vid fem.
När jag kom hem var Ana fortfarande i Porto Alegre och Daniel spelade tv-spel medan Jaquie tittade på. Jag gjorde samma sak ett litet tag för att samla lite energi. Sen gick jag till gymmet, själv för första gången. Det gick bra och jag måste säga rätt skönt. Min träning är alltid mycket längre än Anas så hon sitter alltid och väntar tills jag är klar, vilket är lite smått stressande. Men nu kunde jag ta det lugnt och träna själv. Ben dag.
Strax efter att jag kommit hem igen kom också Ana. besviken efter mötet som inte alls gått som hon velat. Det blev en snabb middag, baguette med kött och sallad. En lite annan version av baorou. Efter det gick jag ganska snabbt och la mig, trött som jag var.
