tuvas brasil

Jag vaknade upp hos Giselle där det var alldeles bäckmörkt fast klockan var sju. Försökte tända en lampa men det funkade inte. Efter några minuter lät det ett bip i hela lägenheten. Jag testade tända lampan och rummet lystes upp. Gjorde mig iordning och åt frukost med Giselle. Tv:n stod på och visade bilder på hur en man försökt knivhugga en kvinna vid en busshållplats i centrala Rio helt oprovocerat. Nelson kom för att hämta mig men tog en kaffe då jag inte lyckats skicka bilderna från gårdagen till Ana än. Efter en halvtimme åkte vi, till Morrinho do Sul och Selma där vi snabbt hämtade upp en açaípress. Vi begav oss sedan till en skola i Mampituba.

 

Där började pressningen av açaíbären på en gång och alla barn stod fascinerat runt omkring och tittade på. Först sköljde Nelson alla bären i kallt vatten, två gånger om, och sedan en gång i varmt vatten. Riktigt varför vet jag inte riktigt. Sedan sattes pressen på och açaíbären hällas i. Strax efter började en mörkbrunlila vätska rinna ut och samlas i en bunke. Jag gick runt och fotograferade allt och barnen tittade nyfiket på mig. När alla bären var pressade var det klart. De flesta barnen gick tillbaka till sina klassrum medan Nelson tömde maskinen på kärnorna och det överblivna fruktköttet. Men några barn stannade och smakade på det överblivna. De som alla druckit açaí juice eller ätit açaíglass snörpte på munnen och spottade ut det. Att äta açaí direkt är verkligen inte gott, det är en sån smak som behöver andra smaker för att bli god. Det är därför man alltid har banan, maracujá, lime eller ananas i också. Men barnen tyckte det var kladdigt och kul att posera med det framför kameran i alla fall. Jag blev inropad i ett klassrum där de undrade hur jag stavade och uttalade mitt namn. Så jag fick skriva mitt namn på svarta tavlan och försöka lära barnen att uttala det. Några lyckades rätt så bra men det var svårt. Det blir mest Tchiva.

 

Vi packade ihop och åkte till Praia Grande där vi åt lunch. Efter det tog vi en liten rundtur runt Mampituba, letade efter ekologiska bönder som var hemma. Men det gick inte så bra. De som var hemma hade jag redan träffat med Cristiano. Så vi begav oss Morrinho do Sul och lämnade tillbaka açaípressen. Efter det åkte vi tillderas granne. En ekobonde som producerar goiaba. Vid den tiden hade det börjat regna ordentligt och åska smått. Inne hos honom var det rätt kallt och mörkt. Han verkade ha svårt att sitta stilla då han hela tiden flyttade på sig. Efter ett litet tagen kom en tjej in i rummet bärandes på en väldigt liten unge. Hans dotter som tydligen är en nybliven mamma. När vi gick ut och tittade på hans plantering gjorde även fadern till ungen oss sällskap. Vad vi såg så var bondens marker inte jättestora, men på de hade han precis planterat massvis av nya goiaba träd. Synd att jag inte kom när frukterna var klara, de är ju så goda. 

 

Vi åkte sen till kontoret, där jag bytte bil och Cristiano körde hem till Torres. När jag kom hem kände jag mig näst intill död. Varför vet jag inte riktigt, men trött var jag. Ana och Daniel åkte till något möte av något slag. Jag åt middag och gick sen och la mig. 

 

Vad jag saknade från Sverige idag var sommardag på Gotland, päronsoda och levainbröd på surdeg.