Dag 42
Fredagen den 7 november
Dagen började med en förmiddag på kontoret. Dock hade internet slutat fungera då de hade försökt installera ett till modem så det blev jobb med bilder istället. På kontoret hade det installerats airconditions inför den kommande sommaren. Lite märkligt att det inte gjorts tidigare, men skönt var det! Det var varmt ute men riktigt kvavt. Trodde att det skulle börja åska till eftermiddagen.
Jag och Ana hann inte hem till lunch så vi åkte istället till en av vägrestaurangerna i Três Cachoeiras som jag besökte tidigare under veckan med Cristiano. God mat men vi hade aldrig riktigt tid till att njuta. Vi åkte och hämtade upp några grejer av Giselle och sedan nutritionisten Danielle. Efter det begav vi oss än en gång den timmes långa resan genom Morrinho do Sul till Mampituba. Till samma skola som dagen innan. På resan dit berättade Ana att Mampituba är den näst fattigaste regionen i hela delstaten Rio Grande do Sul. Jag blev förvånad, men samtidigt inte överraskad. Om jag förstod det rätt så är nästan alla familjer där beroende utav Bolsa familia, ett slags familjebidrag för de allra fattigaste familjerna i landet. Men familjerna får bara detta om barnen går till skolan och är vaccinerade. Enligt Wikipedia så nådde bidraget 11.3 miljoner familjer (46 miljoner människor), vilket är ungefär en fjärdedel av hela Brasiliens befolkning under 2008.
När vi kom fram till skolan hade nästan alla barn gått hem. Kvar var bara tre stycken lärare, några barn, en mamma och en mormor. Vi skulle ha Oficina da Açaí. För açain som vi hade pressat dagen innan kunde vi ju inte bara lämna där och förvänta oss att de skulle veta vad de skulle göra med den. Så Danielle, nutritionisten, startade det lilla eventet och berättade hur bra açaí är. Och ja, det är verkligen ett superbär. Det har massvis av antioxidanter, vitaminer, mineraler och omegafetter. Så efter hennes lilla föreläsning sattes bakandet igång. Det skulle göras två olika juicer, en med maracujá juice i och en med ananas. Açaí completa, som är en frusen yoghurt med musli och banan. En slags açaípannkaka med köttfärs i och en açaíkaka såklart. Allt gick väldigt snabbt, barnen läste recepten och fick hjälp av lärarna att blanda allting. Det kändes som om allt stod klart på bordet inom en timme men tror att det egentligen tog längre tid. Açai completan tog slut med en gång, känns som om jag knappt hann se den. Men jag fick smaka på allt annat! Juicerna var goda, men inte alls lika goda som Anas. Açaipannkakan var klart speciell, men god den med! Men min absoluta favorit var açaikakan, vilken jag hade tvekat mest på. Och nyttig(are?) var den också, inte bara på grund av açain. För den innehöll rätt lite socker och så var det fullkornsmjöl istället för vanligt. Supergod!
Barnen verkade ha kul och lärarna fick veta lite mer om hur de kunde förbättra barnens mat på ett billigt och ett effektivt sätt. Det hela blev riktigt bra och alla var nöjda. Vi körde hem Danielle i Três Cachoeiras och sedan hem. Hemma drog jag mig rätt snabbt till gymmet. Där var det dags för ännu en ben dag. Dock blev det inte som vanligt utan det var dags för höjning av vikter och reps. Allt kändes bra till sista övningen vilket var tåhävningar. Där blev det egentligen för mycket men jag kämpade mig igenom det ändå. Vilket jag lider av idag. Jag borde stoppat och sagt nej vid övningen. När jag kom hem åt jag, duschade och gick och la mig, riktigt trött.
Men idag slöt jag cirkeln med açai nästan. Jag har varit med när det skördats, pressats, lagats och ätit. Dock har jag inte varit med och planterat någon Juçara palm (palmen som açaibären kommer ifrån), men det görs nog rätt så sällan. Men kul att göra alltihop!
