Dag 43
Lördagen den 8 november
Aj, aj, aj sammanfattar väl dagen rätt så bra. På morgonen vaknade jag upp men kände ingen träningsvärk, dock visste jag att den var på väg. Och efter frukost slog den till. Egentligen hade jag tänkt gå till gymmet på morgonen men när träningsvärken kom bestämde jag mig för att försöka mjuka upp den istället och träna på söndagen. Men den blev bara värre och värre i vaderna ju längre tid det gick. På förmiddagen sprang Daniel mellan soffan och toaletten då han ätit något konstigt och som bara stöttes upp ur magen. Jag skrev fredagens blogginlägg och Ana åkte runt på ärenden i "stan". Efter lunch gick jag ut på en promenad för att värma och mjuka upp vaderna. Ingen lång promenad för det verkade inte vaderna riktigt vilja. När jag kom hem försökte jag strecha igenom dem ordentligt. Och ja det gick bra då. Men så satt jag ner ett tag och vaderna stelnade till igen. De blev värre. Jag fick svårt att gå till en början. Jag pluggade lite portugisiska och sen kom Daniel upp och frågade om jag ville med till stranden för att strosa runt där då solen inte var lika varm längre.
Jag lyckades ta mig ut ur bilen vid stranden utan att se märklig ut, vilket förvånade mig. Vaderna blev smått varma och jag kunde gå normalt, men långsamt. Så vi strosade längs strandpromenad som så många andra. Yngre tonåringar samlades i stora gäng med cyklar och badkläder. Killar körde sakta fram och tillbaka längs vägen vid stranden med hög dunkande R&B musik. Barnfamiljer samlades runt stånden där de köpte söta churros eller popcorn. Äldre människor satt på simpla motionsstationer, gjorda för dem. Några modiga brassar badade medan desto fler låg på stranden och solade. Längre ut befann sig ett tio tal surfare som letade efter den perfekta vågen. Highglidare svävade ovanför stranden och några hurtiga människor sprang i värmen på den gemensamma spring-, cykel- och skatebanan.
Efter en stund åkte Ana iväg för att göra ett ärende på banken. Jag och Daniel strosade vidare längs stranden. En kvinna som satt på kanten av gångvägen och stranden log brett mot mig och började prata. Hajade först inte riktigt men insåg sen att det var en av lärarna från skolan i Mampituba. Kan inte säga att jag var beredd på att träffa någon bekant, men jag antar att jag borde förbereda mig på det då jag har träffat ganska många människor nu under månaden. Vi småpratade lite (ja på portugisiska) och sen gick jag och Daniel vidare och köpte varsin suco da abacaxi. Grymt god ananasjuice. Då kom vi också in på den delen av stranden där mer surfare hänger. En ny favoritaktivitet, att gå och dricka ananasjuice och titta på när de surfar och förbereder sina turer ut i vattnet. Vill verkligen testa det.
Ana hämtade oss och vi åkte hem. I bilen blev vaderna ännu värre. Det tog ett tag för mig att ta mig ut ur bilen och Ana ojjade sig över mig. Senare under kvällen blev det ännu värre. Jag kunde inte sätta hälarna ner i marken och stå rakt. För att ta mig fram måste jag gå som någon som verkligen inte kan gå i höga klackar- fast utan klackar. Grovt böjda knän och på tå. Vi åt en sen middag och efter det tog jag mig rätt snabbt upp på rummet för att ta en varm dusch och mjuka upp vaderna. Det funkade, men bara en stund. Jag kunde borsta tänderna ståendes rakt men efter att jag gått på toaletten var det kört igen. På tå och böjda knän tog jag mig till sängen. Svalde en ipren och hoppades på en god sömn. Men vaderna störde mig en hel del under natten. Svårt att hitta en sovställning där det inte gjorde ont.
Nu söndag morgon. 08.47. Pappa har skickat en snygg bild på ipanema och Carro skickat ett meddelande på facebook. Jag har, på något sätt, lyckats ta mig upp ur sängen, hämtat datorn och laddaren och sen satt mig ner i sängen igen. Smärtsamt minst sagt. Och på tå. Ana planerar att gå till stranden idag men jag vet inte om jag kommer kunna ta mig ner för trapporna för att äta frukost. Min mage skriker av hunger. En till värktablett har jag tagit, men någon skillnad verkar den inte vilja göra. Ångrar djupt att jag inte tog med mig något liniment. Just nu tror jag att det blir en dag inne för mig, trots det fina vädret, om inte mina ben blir bättre. Jag är inte största fanet av att bara ligga på stranden och inte göra något annat än sola, jag vill kunna bada också. Men det tror jag inte är möjligt med mina ben. Så då stannar jag nog hellre hemma och pluggar portugisiska. Stranden och havet är ju kvar.
Önska mig lycka till nu att ta mig till toaletten så uppdaterar jag ikväll om hur läget är med mina ben.
Até mais!