tuvas brasil

 

 

Morgonen började lite senare än jag tänkte mig men lyckades vara klar när Ali stannade bilen utanför huset. Vi åkte till en skola mindre än en kilometer bort för en oficina. På morgonen var det en oficina i plantering med barn i sju års åldern. Vi började inomhus där jag fick presentera mig. De var rätt nyfikna och ställde en hel del frågor om snö. Efter det gick vi ut och över på andra sidan skolgården. Där fanns sedan tidigare en plantering från en annan klass. Där började Ali hälla ut jord som alla barnen spridde ut. Sedan lades det på tidningsblad och ytterligare ett lager jord. Efter det dags att så. De spridde ut frön av rädisa, sallad, persilja och lök. Sedan ett litet litet lager med jord till och vattning. Sådär på morgonen hade barnen väldigt mycket energi så de hade svårt att kunna hålla koncentrationen. Särskilt när det fanns ett utegym för äldre precis bredvid som hade roliga gungor. 

 

Jag blev hemskjutsad av Ali och kom hem vid halv tio, fortfarande på morgonen. Jag försökte boka flyg mellan Florianopolis och São Paulo men lyckades inte. Ska se om Maria José kan göra det åt mig istället då det krävs ett brasilianskt kort (hur idiotiskt?). Till lunch lagade jag pasta, något jag inte ätit på nästan två månader. Jag som älskar pasta! Så lunch blev pasta, salami, vitlök och tomat. Riktigt saknat! Men efter fick jag världens matkoma så var tvungen att ta en siesta, även om jag inte sov (tycker att siestas borde införskaffas på arbetsplatser i Sverige). 

 

Vid kvart över ett hämtade Ali upp mig igen. Dags för en till oficina på samma skola, men med äldre barn. Vi kom till en riktigt underbar klass. Förvånansvärt nog var det bara en kille i klassen däremot. Där fick jag presentera mig själv och blev sen överöst av massvis av frågor. De undrade om klimatet i Sverige, kläder, musik, skolan, språk, pengar, fotboll, ja nästan allt möjligt. Tror vi att pratade om mig och Sverige i över 40 minuter! De berättade att i skolan och kommunen hade en orkester och ville sen sjunga för mig. Så de började med att trumma på borden och fick in en riktigt bra samba takt och sjöng allihop. Bortsett från musikklasser så tror jag att det inte skulle hända i Sverige. Det där var en vanlig skola. Riktigt kul var det!

 

Efter det gick vi till ett annat klassrum och tittade på några mindre filmer om jordbruk och hur plast hamnar i haven. Det fick de sedan refelektera lite över. Men när klassen var slut och frågade Ali vad de tyckte bäst om och nästan alla svarade att träffa mig. 

 

Sen ville alla att jag skulle spela fotboll med dem, men först skriva min autograf i deras böcker. Alltså herregud. Kändes så märkligt! Liksom, vad ska de med min autograf till, jag är ju ingen kändis! En upplevelse minst sagt! Men det barnet som jag förmodligen kommer komma ihåg mest var Maiara, en söt tjej som inte sa ett ord. Ali hade under klassen ställt henne en fråga och alla andra svarade på en gång att hon inte pratar. Själv såg hon väldigt blyg ut och skakade på huvudet, ville inte prata. Till skillnad från alla andra barn som kom rusandes fram till mig, kramades och ville ha autograf, stod hon lite längre bort och Ali kom fram med Maiaras block och sa att hon ville ha en autograf. Skrev en liten extra rad till henne på svenska och viss översättning. Det gör lite ont i mig när man ser barn som inte vågar ta plats och hur lätt de blir förbisedda. Hoppas på att hon snart börjar våga prata med folk. 

 

Efter det spelade jag lite fotboll med dem vilket var väldigt kul. För det första så måste jag säga att jag blev glad över att se tjejer spela, med tanke på att jag hört att det är så ovanligt. Sen var de inte så himla bra men det är en annan grej. Förutom en tjej, som faktiskt var riktigt duktig. Själv kunde jag inte riktigt visa vad jag går för då jag hade 10 pers på mig så fort jag fick bollen. Att använda kropp för att ta mig ut ur omringningen var inte riktigt heller en idé då de flesta var rätt små och spinkiga. Ville inte skada dem. Men kul var det! Trots att mitt lag förlorade med 1-0. Efter tio minuter var jag och Ali tvungna att gå, men det tog lång tid att säga hejdå. Först blev det världens gruppkram och sen ville alla ha en individuell kram. Även om Maiara inte vågade komma fram så såg jag till att säga hejdå till henne också. När vi var på väg ut kom en av tjejerna fram och grabbade armkrok med mig och sa att jag fick komma tillbaka när jag än ville. En kul men märklig upplevelse! 

 

Jag kom hem vid tre tiden och har fixat med en massa saker sen dess på datorn. Nu är klockan halv nio. Måste ta något att äta, även om jag inte är så hungrig, sen ska jag sova. Imorgon har jag portugisiska lektion via skype med Liege på morgonen och sen tror jag att jag ska ta mig till Centro Ecológicos kontor för att se hur de har det där! 

 

Boa noite!

 

PS. Fick sån egoboost av den sista klassen idag då de gav mig komplimanger för mina kläder (framförallt mina mönstrade tygbyxor (tack mamma för de)), att jag är bonita och annat. Helt ärligt rätt skönt att höra när man är helt osminkad och allmänt känner sig lite nere på grund av mensvärk. Fått så mycket egoboost här över huvudtaget, känner mig bortskämd. DS