tuvas brasil

 

Vid ena väggen sträcker sig en stor hylla, fylld med litteratur om jordbruk, forskning, foldrar om Centro Ecológico och annat arbetsmaterial. Undrar om det är någon som verkligen har läst allt det där. Med tanke på hur mycket de som arbetar kan om det de gör skulle det inte förvåna mig om de faktiskt läst två tredjedelar utav allt som står i bokhyllan." 

 

Strax efter att jag skrev det där frågade jag Maria José hur mycket av böckerna hon hade läst. Nästan allt svarade hon. Hon fortsatte med att berätta att deras lilla "bibliotek" har blivit mindre nu, för att många lånar böckerna men glömmer att lämna tillbaka. Oturligt nog är det de böckerna som de mest behöver som lånas ut och sedan aldrig återses. De kanske borde utveckla sin bokhylla till faktiskt ett riktigt bibliotek, med kort och brevpåminnelser till alla som inte lämnar tillbaka, för att lösa det hela? Fast de skulle nog få använda något annat än brev för posten i Brasilien är ju bland den värsta som existerar. 

 

Resterande dagen försökte jag jobba hemma, men min kropp ville liksom inte. Ett segt huvud och stundtals mensvärk hindrade mig från att orka hålla koncentrationen uppe. 

 

Vid tolv tiden kom Maria José in på mitt rum och frågade om jag ville ha suco verde, grön juice. Man har inte varit hemma hos Maria José och Flavio förrän man har druckit den gröna, näst intill odrinkbara, juicen. Jag tackade ja, trots att jag visste att jag skulle vara tvungen att tvinga i mig juicen. Maria José och Flavio dricker nämligen suco verde som de gör själva nästan varje dag. I den stoppar de allt hittar som är moget i deras trädgård. Går ju såklart mycket bättre i Florianopolis där de har en mycket större trädgård och producerar mer saker. Här i Ipê är den väldigt väldigt liten, men här har de lättare tillgång till att köpa ekologiska grönsaker och frukter på marknaden varje lördag. Så till mesta dels slänger de i allt grönt de kan hitta. Väldigt mycket gurka, för att få juicen vattnig, men också broccoli, sallad, persilja och en massa andra gröna blad och växter som ska vara jättenyttiga och bra på olika sätt. Men så har de i lite frukt och bär också för att göra den lite söt. Den här dagen var det ananas, apelsin och jordgubbar då det var det de hade hemma. De gjorde även extra mycket, för att spara till andra dagar, då det tar lång tid att pressa alltihop och de inte har tid att göra det varje dag. 

 

Så när allt var klart var det bara att dricka. Och jag blev väldigt förvånad, för den var drinkbar! Mamma, pappa och Saga, ni kommer mycket väl ihåg för fem år sedan när vi var hos dem i Florianopolis och vi drack det varje morgon. Den juicen kunde man bara långsamt sippa och tvinga i sig. Men den här gick att ta stora klunkar av och den smakade inte äckligt- men inte heller gott. Kanske har de blivit bättre på att göra juicer eller så använder de andra växter... Eller så smakar det bara annorlunda i Ipê. 

 

Men, juicen är som en slags bättre detox (än alla detoxgrejer man kan köpa i affärer som man aldrig vet vad de innehåller). Den sköljer igenom kroppen snabbt och alla vitaminer tas upp på en gång nästan. Så nyttig och rensande. Jag drack lite mer än en halvliter medan Maria José och Flavio drack mer än en liter. 

 

Ja, det var min dag i stort sett.