Dag 33
Onsdagen den 29 oktober
Trött som attan vaknade jag klockan fem av en mardröm. Vad det var kunde jag inte komma ihåg. Halvsov till sex då klockan ringde. Försökte aktivera mig och vakna genom att se vad som hänt på telefonen, men mina ögonen vägrade öppna sig. Vid halv sju började Ana prata på skype med någon precis utanför min dörr. Hade hon inte gjort det hade jag förmodligen somnat om. Jag skrev klart gårdagens inlägg och stressade sen igenom min morgon. När Cristiano stannade bilen utanför huset kom jag på att jag hade tvätt att hänga. I liten panik näst intill slängde jag upp allt på torksträcket och sprang sen till bilen.
På kontoret blev det ombytta roller, jag hade lugnat ner mig och Cristiano stressat upp sig. Av okänd anledning började vi jobbdagen med att göra açaíjuice. Både jag och Paula frågade men när Cristiano är stressad kan inte ens en brasse förstå vad han säger, så snabbt pratar han. Jag uppfattade ordet escola, men inte mer. Paula bara ryckte på axlarna och återgick till sina sysslor. Jag fick fortsätta pressa apelsiner för att ha i juicen. Det blev ungefär 18 liter och den blev jättegod. Jag och Cristiano fyllde varsin petflaska, ställde in den stora dunken i kylen och begav oss sen iväg till Morrinho do Sul. I bilen fick jag förklarat att en grupp från Os moviemientos das mulheres var på besök på Selmas gård, ett liknande besök från dagen innan. Men de här kvinnorna kom från en annan kommun mycket längre norrut och producerade bucia, en frukt som är en populär juicefrukt precis som açaí. Gruppen ska tydligen ha samarbetat länge med Centro Ecológico, så varför Cristiano drog igenom hela CEs historia inför allihopa förstod jag inte riktigt. Kvinnorna började diskutera marknader på olika platser och konventionellt respektive ekologiskt jordbruk. När vi kom dit vid tio tiden var det behagligt ute, men vid tolv när ala diskussioner var över och maten framställd var det olidligt. Till och med skuggan var riktigt jobbig. Men familjen Strege Evaldt bjöd på samma mat som dagen innan, vilket gjorde mig glad för den var fantastiskt god. Och açaí dessutom. Tror att jag har druckit mer en två liter idag.
Efter lunch blev det dock ingen promenad, utan kvinnorna tog sina bilar och åkte hem. En man, Serique (tror jag han heter) i cirka 30 års åldern vågade fråga vem jag var precis när vi skulle säga hejdå. Jag berättade att jag kom från Sverige och han svarade direkt med att "Då är du Birgittas barnbarn" och så vände han sig om och gick. Bara sådär. Lite märkligt. Fick förklarat av Ana senare att han är son till två bönder som farmor träffat. Tydligen riktigt kunnig och duktig på det han gör. Vad han gör fick jag inte helt redovisat, så jag vågar inte skriva något om det kanske inte stämmer.
Vi satt kvar ett tag med familjen Strege Evaldt. Återhämtade oss från matkoma respektive jobbtrötthet. Messias återupprepade gång på gång "Que calor!"- Vilken värme! Och det var nästan det enda som sades, värmen gjorde oss alla rätt tysta. Efter ett tag åkte vi till Morrinho do Suls centrum där vi skulle på möte. Möte med agronomstudenter och lärare från Federala Universitetet i Santa Maria som kommit till Morrinho do Sul för att göra fältarbeten och undersökningar. Jag vet inte om det var värmen eller om det är rummet vi var i som gjorde mig och alla andra så trötta. Sist jag var där nickade jag till rätt ordentligt. Den här gången kunde jag knappt hålla ögonen öppa i början. Vilket jag inte var ensam om. Såg flera som gäspade och som blinkade lite väl länge eller mycket. Några blundade när de trodde att ingen tittade åt deras håll. Kan inte ha varit en särskilt produktiv dag för någon. Mitt huvud blev ganska kört och portugisiskan blev omöjlig att uppfatta. Alla satt med stora kartor över området och mötet slutade med att nästan alla satt på golvet och ritade på dem för att märka ut vilka platser studenterna skulle undersöka. Oturligt nog så fanns det inte plats mer på kortet i kameran då. Jag räknade på mötet att vi var 16 personer och att det var helt jämt, 8 kvinnor och 8 män. Dock tog männen all plats. Under hela mötet var det bara två kivnnor som pratade högt och de talade inte länge. Om jag ska tänka brasiliansk jämnställdhet så var det inga svarta där. Alla var vita. (I Brasilien så är jämställdhet fortfarande starkt kopplat till hudfärg, kvinnofrågan är inte alls lika stor).
Egentligen var det menat att jag skulle till Filipe med André och träna idag, men Cristiano behövde åka till kontoret en stund innan vi åkte hem så det blev försent. Jag gick istället till gymmet med Ana senare under kvällen. Casio var tillbaka och det var dags för armdag. Det kändes som om det gick väldigt snabbt. Efteråt kunde jag äntligen betala för mina nya träningstights i alla fall. Skulle köpa två men den jag verkligen älskade fanns inte i min storlek. Men hon som har butiken och gymmet berättade att hon skulle till fabriken snart och beställa nya kläder. Så fick beställa storlek och färg från henne. Så det blir en svart bodysuit i medium. Längtar tills den kommer för det är bland det skönaste jag haft på mig.
Nu har Ana och Daniel gått och lagt sig. Jag har hjälpt Dani att lära sig rita manga medan vi tittade på Kung Fu Panda som gick på tv. Bläddrade igenom hans lär-dig-rita-manga-häfte som är till för barn och blev riktigt upprörd. Att rita män gick på två sidor medan det var fyra till kvinnor varav en sida var bara till för att visa hur man ritade nakna bröst och bröstvårtor i olika riktiningar. En annan sida hur man ritade ben och kvinnokroppar liggandes ner med särade ben. Näst intill ren pornografi. I en barnritbok. Inte konstigt att samhället ser ut som det gör. (Förövrigt på sidorna hur man ritade män så var det bara stora starka kroppar och muskler som visades).
Imorgon var det egentligen menat att jag skulle bli upplockad av Elias klockan sex på morgonen för att följa med ut till gården och hjälpa till. Men efter kommunikationsmissförstånd så blir det annorlunda och nu vet jag inte riktigt hur dagen ser ut. Jag slipper gå upp klockan fem i alla fall. Nu måste jag sova.
Boa noite!
