tuvas brasil

Den andra oktober var det egentligen menat att jag skulle ta flyget från Fortaleza, ner till Rio, spendera 50 minuter på flygplatsen för att sedan ta nästa flyg till Florianopolis. Men på tisdagen hörde Ana av sig och sa att ingen skulle kunna hämta mig där då. Så det var bara att köpa en ny biljett. Vilket ledde till att jag fick följa med pappa och hans kumpaner ner till Rio i en dag. 

 

Men hela dagen började med tidig uppgång, snabb packning och en lugnare frukost ute på hotellets terass som vätter mot havet. Vi tog sen två stycken taxis till federala universitetet, för att få plats med både folk och packning. Där träffade vi en byggherre och en arkitekt från Camargo Corrêa som berättade om deras fantastiska byggprojekt i favelan Vila do mar som ligger i Fortaleza. Nu talar de ju om sig själva så några nackdelar får man ju inte höra, men det som beskrevs lät riktigt bra:

 

Arkitekten Gustavo Gurgel fick i uppgift att göra om strandkanten av favelan Vila do Mar som är Brasiliens mest folktäta favela. Därför begav han sig in i favelan och bodde där i tre månader, för att få reda på vad som behövs, vad som fungerar, vilka som bestämmer, vilka man ska akta sig för osv. Efter det började han skissa på lösningar. Problemet var ju att i varje hus bodde sex familjer. Och då pratar vi inte om ett stort hus utan om ett rum på kanske 20-30 kvadrat meter. Familjerna blir så stora att alla generationer bor tillsammans på så små ytor. Så på ett hus var han tvungen att gör sex stycken istället. Samtidigt var sanden från stranden ett hot mot favelan då den förflyttade sig i stora massor. Så ett skydd behövdes vid stranden. På det så skulle fiskarna, som hade blivit undanträngda när favelan kommit dit, få tillbaka sin del så de kunde fortsätta sin fiskekultur. Därför behövdes en hamn och barracas där de kunde sälja sin fisk. Det skulle också finnas plats till ytor där folk kunde umgås, som att spela fotboll och volleyball till exempel. Duschar och toalett vid stranden behövdes likaså. Utöver det så pågick det en hemsk trafficking i favelan där det var vardag att barn blev sexuellt utnyttjade, vilket behövde göras något åt. Sedan även skola, vårdcentral och andra viktiga center. På allt detta skulle han och byggföretaget Camargo Corrêa även ha folket i favelans samtycke. 

 

Därför blev detta ett väldigt demokratiskt projekt, där Gurgel skissade och visade sen kommunen som gav sina synpunkter på det. Gurgel gick därefter till favelan för att få folkets synpunkter. För att sedan gå tillbaka till kommunen. Och folket. Och så höll det på tills de kom fram till en gemensam lösning. Och då var det ju bara att starta bygget. Men själva bygget var ju en del i sig också. Där var det ofantligt många från favelan som fick anställning. Nästan alla som jobbade på bygget var därifrån. Som Gurgel sa: "Hela bygget gick ut på att alla hjälpte till, alla från favelan, kommunen och byggföretaget." Så ett bygge byggt på samarbete. 

 

Med det här bygget startade de upp en massa delprojekt också. Bland dem viktigare var utbildningen om rätten till ens egen kropp och trafficking. Så de utbildade den lokala befolkningen och lastbilschaufförer som kom med allt material till bygget (som hade visat sig vara den största boven i dramat). Och där det förut var vardag med trafficking existerade det inte längre. De startade även upp kulturprojekt och hjälpdagar. Hjälpdagar gick ut på att alla på bygget, en dag var tredje vecka gick ut och hjälpte till på skolor, dagis, bibliotek och så vidare i favelan. 

 

Och nu, efter rätt så många år (men med framgångsrikt arbete), så är tre kilometer av strandremsan i favelan klar. De har två kilometer kvar. Vi skulle egentligen gjort ett studiebesök i favelan men de kunde inte skaffa poliseskort så det blev inget. Tänk att Gurgel, som jobbat där så länge och tagit med sig så många gäster dit, aldrig åker in utan poliseskort (Den enda (relativt) säkra favelan i Brasilien besökte vi dagen efter). Det säger ju sig självt att favelan har en del kvar att jobba på. Men det som åstadkommits hittills är unikt och grymt häftigt! Vill tillbaka till Fortaleza och åka på studiebesök i Vila do Mar. 

 

Efter det mötet åkte vi ut till flygplatsen, tog planet till Rio och sedan en klassisk Rio busstur där chauffören kör som en idiot. Men känslan sen när vi kom till Ipanema och checkade in på hotellet var den bästa på länge. Nu var ju hotellet oväntat fantastiskt bra, men lyckan att få stå på Ipanema är obeskrivlig. Rio de Janeiro är min absoluta favoritstad, det finns verkligen inget i dess like. 

 

Men efter att ha checkat in på hotellet, gått ner och nästan blivit översköljd av de stora vågorna på stranden, så styrde vi vår kos mot en ekologisk restaurang inte långt därifrån. Och oj. En restaurang precis i min smak. Alla hipsters på Södermalm skulle smälta av glädje om de besökte den. Och det var lite kul att höra "de vuxna" prata om den: "Det är en sån där modern restaurang" och flera andra uttalande, mycket om hipsters. Medan jag kände mig som fisken i vattnet där kände de nog sig lite för gamla för den, i alla fall om man ska döma på hur de talade om den (De andra gästerna som var där var runt 20-30 års åldern). Extremt god mat var det ju såklart också. Lite väl spritstarka caipirinhas men det är väl dumt att klaga. Om det är någon som ska till Rio, gå dit, till Zaza's i Ipanema. 

 

Kvällen avslutades med en sista blick ut mot den svarta horisonten och favelan under berget De två bröderna och en gigantisk säng som kändes som himmelriket. Jag var hemma.