0 Läs mer >>
Ultimata dagen. Idag, söndagen den 26 oktober avgörs det, presidentvalet. Ana, Laércio och Tiago har redan varit och röstat. Gabriel ska göra det lite senare. Det står mellan Dilma, den nuvarande presidenten, och Aécio från högern. Enligt de senaste siffrorna står det 56% till Dilma och 47% till Aécio. Det har varit stora diskussioner mellan dem såklart. Men de har varit ovanligt stora då det är så tydliga skillnader med Dilma från rätt extrema vänstern och Aécio från extrema högern. Landet är delat. De flesta här som jag pratat med röstar på Dilma för att hon har en bättre fattigdomspolitik och är bättre för lantbrukare. Med hennes och Lulas (Förra partiledaren för samma parti och expresident) politik har mänskliga rättigheterna blivit bättre och homosexuella och transpersoner har blivit mer accepterade i landet. Det är något som Aécio vill motarbeta. Han är homofob och det går rykten att om han inte var ett känt ansikte så skulle han vara en aggressiv sådan också. 
 
Hoppas verkligen nu på att Dilma vinner. Även om hon kanske inte är ett bra alternativ så är hon det bästa. 
 
På tv går det långa tv reklamer om president valet. Båda partierna har gjort låtar där de har med kända personer och vanligt folk. Såg häromdagen att Nerymar var med i en sådan för Aécio. Så. Dumt. Aécio vinner nog en hel del röster på det, framförallt hos de unga som är osäkra på vad de ska rösta på. Här är i alla fall Aécios låt och flera av Dilma. Hittade tyvärr ingen med video från Dilma utan bara låtarna. Ska försöka leta vidare.
 
 
 
 

A Eleição 2.0

0 Läs mer >>
 

Valet som var förra veckan, stod mellan tre stycken kandidater: Dilma, som är den nuvarande presidenten. Marina, som var Dilmas föredetta miljöminister men hoppade av och bytte parti. Och tredje heter Aécio, som är en rätt konservativ politiker vad jag förstått. Det är få i mina kretsar här i Brasilien som pratar om honom. 

 

De senaste månaderna har de stora snackisarna varit Dilma och Marina. Marina var förut miljöminister men hoppade av för att hon kände sig motarbetad och fick inte igenom det hon ville. Så hon bytte parti. Adalberto jobbar nära henne och har varit mycket delaktig i hennes kampanjarbete. Jag pratade en hel del politik med honom och han lyfte henne såklart till skyarna. Hon har en väldigt bra miljöpolitik som framförallt riktar sig mot skövlingen av Amazonas. Det är få politiker som vill prata om miljöfrågan för de vet att Marina vinner i den frågan, så de undviker. Enligt Adalberto är miljöfrågan riktigt stor i valet då Marina har lyckats ta upp den. Marina har haft väldigt höga siffror och spåtts att bli den nya presidenten, men en vecka innan valet tappade hon något enormt.

 

Dilma, den nuvarande presidenten, var enligt alla opinioner den som skulle vinna, vilket hon också gjorde. Dilma driver nästan ingen miljöpolitik alls. Men hon och hennes föregångare, Lula som också var president, driver en väldigt bra politik för att de fattigaste i Brasilien ska få det bättre. Vilket verkligen behövs, något vi såg i Santa Marta som ändå är en relativt väl ställd favela. De har jobbat med det länge och har lyckats minska fattigdomen och klasskillnader bra enligt Maria José. Men enligt många av mina vänner behöver de mer tid för att kunna slutföra sina "projekt". Det märks att folket är frustrerade, de vill ha snabba resultat men Dilma jobbar långsiktigt. Att göra flera miljoner människor lite rikare går inte på en dag. 

 

Enligt Maria José, så är Marina inte ett bra val. Hon kanske har bra ambitioner när det gäller miljön men ingen politik som skulle kunna lyckas driva igenom och nå målen. Maria José tycker inte att hon har någon bra politik i övrigt heller. Hon ska tydligen vara ganska lätt medgörlig. Till exempel är allas lika rättigheter en stor fråga i valet då många katolska och kristna partier driver en konservativ politik gentemot homosexuella och transpersoner. Marina hade gått ut med att hon tyckte att de skulle ha precis samma möjligheter och rättigheter som alla andra, men så kom några konservativa röster från hennes eget parti och sa till vilket gjorde att hon drog tillbaka det hon sagt. Så att rösta på henne var på gott och ont, en bra miljö men inte lika rättigheter till alla. 

 

De jag pratat med om politik här är Ana, Laercio, Maria José, Flavio, Adalberto, André, Gabriel, Horace och Cristiano. Sex av nio röstade på Dilma, en röstade på Marina, en på Aécio och en på ett väldigt litet vänsterextremt parti som knappt fick 1%. Den sista rösten var mest en röst i protest.

 

Annat som kan vara lite kul att veta om valet:

  • I Brasilien får man rösta från 16 års ålder. När man är 20 blir det obligatoriskt. Vill man inte rösta på något måste man gå och rösta blankt annars får man böta. 

 

  • Brasilien är det enda landet i världen som har digitaliserat sin röstning. Detta för att landet är så stort och har över 200 miljoner människor så snabb röstning behövs. Dessutom går det snabbare att få resultaten från Amazonas delarna då också. Det ser ut som en dator från 80-talet med stora pensionärsknappar och den är så tydlig att det nästan blir förvirrande. (Typ som pensionärstelefoner ni vet? De är så enkla att man inte fattar, för man är van vid mer komplicerad teknik.) Men på datorn så får man skriva in numret på vilken kandidat man vill rösta på och så kommer det upp ett namn och en bild. Såklart har det skett lite valfusk och så när de började med systemet, men det ska nu vara ganska säkert. Det enda jag tycker är lite läskigt är att i och med att det sker digitalt så borde väl informationen lagras någonstans? Vad händer om det kommer något läskigt parti som får all makt och börjar registrera vad alla röstat på? Måste ju vara lätt att få fram det i sådana fall!

 

 

 

  • Alla debatter sker kl 11 på kvällen men varje dag så spelas det upp på både radio och tv, upp vilka som kandiderar till presidentposten och vad de står för. Men ändå har folk väldigt dålig koll på vilka kandidater som finns. 

 

  • Valkampanjerna här är bland de sjukaste jag sett. Det var framförallt väldigt mycket i Fortaleza. Men överallt så sitter det en massa bilder på kandidater, både till presidentposten och parlamentet, på bilar, staket, ja överallt! Och så är det alla de här bilarna som åker runt i alla städer med stora boomboxar uppe på taken som skriker ut propaganda och musik. Låter något alldeles förfärligt! Bara i Fortaleza åker det runt 4000 sådana, och det är bara för de stora kandidaterna. När vi var där åkte det en boomboxbil på nästan varenda gata. Bidrar till ett hemskt buller som man inte kan stänga ute. Samtidigt är finns det väldigt mycket billig arbetskraft i Brasilien. Så många hörn och längs långa gator står folk med flaggor, dag ut och dag in, för minimilönen 20 reais per dag. Alltså 60 kronor. Omänskligt när det är 35 grader ute?

 

Så. Men valet är inte riktigt avgjort än. Dilma och Aécio fick flest röster, vilket betyder att de två går vidare till en ny omgång om vem som får presidentposten. Det valet sker om två veckor, den 26e oktober. Personligen vet jag inte vad jag skulle röstat på. Skulle väldigt gärna vilja rösta på Marina men samtidigt inte. Och i så fall skulle jag rösta på Dilma, men det vill jag inte riktigt heller för hon har ju ingen miljöpolitik alls. Inte Aécio i alla fall, tycker han verkar något slemmig och opålitlig. Kanske jag ska stanna här i ett år så kan jag kandidera själv till parlamentet. 

 

 

 

Photoshopade kandidatbilder pryder alla gator och hus.
 
Billig arbetskraft finns det gott om i Brasilien. Bara ett exempel på folk som står med flaggor längs bilvägarna.
 
Det här var väl det sjukaste vi såg i kampanjväg i Fortaleza. Ett 50-60 tal motorcyklar som åker runt och hejar med flaggor med gröna likt laserlysen längs karmarna på hojjen. Skulle nog aldrig hända i Sverige.
 
BBB - BoomBoxBil
 
 
 

 

A eleição

0 Läs mer >>
 
Valet har varit och nu tar vi tag i det som skedde. Jag och Carro begav oss till Sergels torg för att demonstrera mot rasismen. Och oj va härligt. Får sån kick och hopp av alla fina människor som kommer och sjunger, ropar, dansar och protesterar. Det finnns mycket kärlek kvar i Sverige och det ska Jimmie inte få utrota.

Nu är gårdagen förbi

0 Läs mer >>
Det är få morgnar som jag vill ligga kvar i sängen och låtsas som om verkligheten inte finns. Men den här morgonen var just en sådan. Kallt i rummet, varmt under täcket. En känsla av tomhet spred sig genom hela kroppen så fort medvetandet kom tillbaka efter en djup sömn. Vad hände egentligen? Trots tomhetskänslan är jag inte ensam att ställa den frågan idag.
 
Med viss ansträngning lyckades jag ta mig upp för att dra upp gardinen. Såg solen lysa på Södersjukhuset på andra sidan vattnet. I tanken förbannade jag den, bara just för idag. Grått väder och kyla hade stämt in mycket bättre med min sinnesstämning. Två koppar kaffe och en halvdan frukost senare sitter jag nu här, lyssnar på Cold Plays "Fix You". Fastnar vid raden "When you get what you want, but not what you need". Sammanfattar gårdagskvällen rätt så bra. Regeringsskifte. Skönt. Sverigedemokraterna 13 procent. Träpannkaka också, som jag brukade säga som liten då det var förbjudet att svära.
 
Varför gjorde jag inte mer för? Hur kunde jag vara så naiv och tro att min ställning på sociala medier och i diskussioner i vardagslivet kunde räcka? Varför tog jag inte på mig mer ansvar? Det må vara lätt att vara efterklok men i sådana här situationer är det inte okej. Jag är frustrerad över folk som inte försår att miljön är nära på att gå under. Att de behöver en akut händelse för att reagera. Och samtidigt fungerar jag likadant. Jag har varit medveten om rasisternas ökade förtroende i landet, men inte agerat och reagerat ordentligt nog. Gårdagen var min väckarklocka. På valvakan med tjejerna bestämde vi oss. Nu kan vi inte låta det gå längre utan att vi inte gör något. Vi ska bli aktiva. När jag kommer tillbaka från Brasilien går jag med i Miljöpartiet, som jag tänkt göra sedan 16 års ålder. Nu gör jag det, för jag vill inte stå och titta på längre.
 
Jag ska kämpa för det jag brinner för, miljön, och samtidigt bekämpa en av mina värsta mardrömmar, rasistiska vindar.
 

When you get what you...