En sommar, när jag var åtta år, hade jag och familjen varit uppe vid Grövelsjön och fjällvandrat i en vecka. Efter den bestämde vi oss för att bila ner genom Norge till Slävik, mitt landställe på västkusten. Jag kommer inte ihåg mycket utav den. Vackra landskap, illamående, färjor som man var tvungen att betala i för få åka, äckligaste pizzan någonsin och en byggnad i Oslo under senkvällen sedd genom bilfönstret. Det jag och Saga inte kommer ihåg var att vi två hade vägrat att stanna i Oslo, vilket mamma och pappa ville. Men jag och Saga var alldeles för trötta på allt bilåkande och ville bara komma fram till Slävik, så vi åkte bara igenom Oslo en sen kväll.
Så nu i helgen var det väl första gången jag var i Oslo på riktigt. På mammas 50 årsdag, Norges nationaldag- suttonde mai. Allt började på fredagen med en lång och hemskt varm tågresa dit. Jag trodde att jag hade hög feber när jag klev av tåget, det var riktigt jobbigt. Vi tog båten från kajen vid Rådhuset till Bygdøy, där vi skulle bo. Bygdøy visade sig vara Stockholms Djursholm. Stora hus, överbetalda bilar och barn i Ralph Lauren skor. Men otroligt vackert och mysigt. Det kändes nästan som en blandning utav Djursholm (husen, bilarna), Bromma (känslan, folket) och Enskede (många barnfamiljer), vilket gjorde det till ett väldigt härligt ställe!
Vi hade blivit varnade för den 17 maj, av både svenskar och norskar. Norrmännen firar sin nationaldag så det heter duga. Jag hade föreställt mig mycket folk, men inte att det skulle vara så mycket som det faktiskt var. Och alla hade på sig folkdräkt! Barn, unga och gamla. Och det var inte bara den norska folkdräkten som syntes, utan alla från olika hade på sig sina respektive folkdräkter, vilket gjorde allt så färggrannt och häftigt. Jag tyckte det var riktigt häftigt, för jag insåg vilken skillnad det är på nationalismen i Norge och Sverige. Om man firar nationaldagen mycket i Sverige är det lätt kopplat till rasism och "negativ"nationalism. Men i Norge är det tvärtemot, där firar alla hur mycket som helst, man anses nog som konstig om man inte firar nationaldagen där. Dessutom är deras nationaldag inkluderande, där alla kulturer är välkomna och barnen sätts i fokus. Så borde vår nationaldag också firas.
Det kommer inte ta lång tid tills jag befinner mig i Oslo igen. Det är jag säker på.
