Svala vindar
Det har nu gått lite över en vecka sen jag kom hem. Och ändå känns det som om det har passerat en månad. Jag har gjort så mycket på denna korta tid. Hunnit träffa en massa vänner och tagit igen förlorad tid, varit på DN galan- Diamond league, gått på en fotokurs på Fotografiska, lärt känna nytt folk, jobbat på dagis, tränat men också lyckats ta det lugnt. Men i samma veva som vi svängde in på gatan i Stockholm så kom också hösten. Kallare väder, regnigare dagar och mysigare musik.
Jag kanske tar ut hösten lite i förväg, det är jag väl medveten om, för det är ju fortfarande augusti. Men med detta väder är det oemotståndligt att göra det när man är en sådan höstälskare som jag. I mina lurar spelas nu nästan bara Josh Record, Mumford and sons, The tallest man on earth och Bon Iver. Min höstlista. Som gör mig glad och ger mig härliga känslor. Jag är glad över att vara i stan igen, att få träffa alla, komma hem. Men nu längtar jag härifrån igen. Det må vara skönt att sitta på tunnelbanan och lyssna på Sammy Davis Junior sjunga i hörlurarna om Mr. Bojangles eller höra en av Alice Munros romaner. Men jag tenderar till att drömma mig bort och sluta lyssna. Den svala och fuktiga luften får mig att vilja sätta på mig den varmaste tröjan jag äger, regnjackan och ett par stövlar. Åka ut en tidig morgon, någonstans där jag inte riktigt vet var jag är. Ut. Rakt ut i skogen. Låta fötterna leda vägen och hjärnan vila ett tag. Känna doften av blöt mossa. Jag har egentligen ingen favorit när det gäller årstider, jag uppskattar årstider lika mycket, men jag måste erkänna att hösten gör mig något oerhört lycklig.
Så nu ligger mitt fokus på att komma ut, vilket som tur är mitt jobb på Naturkartan också tillåter. Tänker ta två flugor i en smäll så jag också kan skriva om platserna i Stockholmsguiden. Ska utnyttja min enda månad kvar i Stockholm fullt ut och njuta av den svenska hösten, innan det blir sommar igen för min del.