tuvas brasil

 

 

Jag skriver så här framförallt för att jag behöver komma ikapp i skrivandet. Men också för att jag under de här dagarna (och egentligen även måndag-tisdag) tänkte väldigt mycket vilket fick mig att inte vara lika uppmärksam på vad som hände runtom mig. Vad som tog upp mina tankar var min vistelse här, visum, viljor och drömmar. 

 

Jag gjorde ett beslut. Ett beslut jag hade väldigt svårt att ta och jag sökte flera personers åsikt och stöd i saken. Jag har aldrig upplevt en liknande situation för ut när jag måste välja något men velat båda saker lika mycket. Så jag gick på magkänsla. Jag kommer hem. Jag vill väldigt väldigt gärna stanna, men samtidigt vill jag verkligen hem, av en massa olika anledningar. Så många att jag inte ens tänker rada upp dem här. Egentligen tänkte jag åka hem efter jul, i mellandagarna, men biljetterna var löjligt dyra då. Så mitt plan går från São Paulo klockan 23.10 den sextonde december. 

 

Detta blev väldigt känsligt för mig och Ana såg mina bekymmer. Jag berättade att jag bestämt mig för att åka hem och hon frågade varför. Just då klarade jag inte av att förklara det för henne, det blev lite för mycket. Jag har fortfarande inte gjort det, men ska göra det snart. Känns väldigt dumt att låta henne vara ovetande, med tanke på hur underbar hon har varit under hela resan. 

 

Koncentrationen de här dagarna kan jag inte säga har varit den bästa på grund av allt det här, men jag har försökt mitt bästa. Mestadels var vi hemma under dagarna och jobbade då det inte var några större aktiviteter under dagarna. 

 

På eftermiddagen av onsdagen gick jag och Sofia ut på stan så jag kunde visa henne runt lite. Vi möttes upp vid lagunen och gick in till centrum, vilket ligger 50 meter bort. Vi gick först runt och letade efter en bikini till henne och jag letade efter ett par till träningsbyxor. Jag fyndade men tyvärr inte hon. Bikinis är ju inte det bästa att köpa här då de är så fruktansvärt små. Vi gick vidare till Eco Torres och köpte ekologisk glass i exotiska smaker. Riktigt gott! Vi gick sedan runt och letade efter vykort och frimärken. På posten köpte vi frimärken och lite senare hittade vi en affär som sålde vykort. Kanske inte de snyggaste men då det inte verkade finnas något annat så tog vi de bästa av de halvbra (förlåt mormor). Efter det satte vi oss på ett café, beställde in kaffe och pastells och satte oss och skrev vykorten. När vykorten nästan var klara upptäckte vi att blivit snäppet lurade på postkontoret. Vi hade bett om frimärken till Sverige, som skulle räcka till frakt av de. Vi var lite tveksamma när de gav oss bara ett frimärke per vykort. Och när vi på cafét upptäckte att det stod Kroatien på frimärket insåg vi att det måste ha blivit väldigt fel. Så det var 9 kronor borta i onödan. Skönt att det inte var större summor i alla fall! Så nu måste vi gå tillbaka och försöka få det rätt... 

 

Till kvällen hämtade Ana upp oss med bilen och så åkte vi iväg till skola Baréa i Três Cachoeiras. Där var det öppet hus och en massa föräldrar var där. Det bjöds på en väldigt fin teater och film som barnen gjort, baserat på en av Nina böckerna som dock ännu inte publicerats. Det ger en hel del fördelar att ha författaren som lärare. Föreställningen (och den kommande boken) handlade om vattenanvänding. Riktigt underhållande och undervisande! Fantastiskt fina filmer barnen gjort för teatern också. Men det mest lustiga måste ha varit när hela öppna huset började då alla ställde sig upp, vände sig mot flaggan och sjöng nationalsången. Skulle nog aldrig ske på ett öppet hus i Sverige! Det hela slutade vid nio tiden och vi begav oss hem till Torres. Dock hade Ana och Daniel inte ätit middag så de frågade Sofia om hon ville följa med och äta på en restaurang. Så vi åkte till pizzerian vi var på för några veckor sen, den som inte har (enligt mig) någon pizza att jubla över. Efter det skjutsade Ana hem mig och Daniel och sen Sofia. Höll nämligen på att dö av trötthet då klockan elva på kvällen. 

 

Dagen efter var det portugisiska hos Liege som gällde. Fick gå upp extra tidigt för att göra läxan då jag inte hade hunnit göra den tidigare under veckan. Men det gick bra och vi bestämde att jag skulle höra av mig för nästa lektion. Under dagen var jag annars bara hemma och jobbade, samlade information till breven jag skriver till vängruppen. Till kvällen gick jag till gymmet. Engelsktalande Casio var inte där så Emily instruerade under mestadelen av mitt pass. Både hon och Casio (ägarn) upptäckte att jag förstod och pratade mycket bättre portugisiska än när jag kom (jag har ju egentligen bara tränat och pratat med engelsktalande Casio). Ben stod på schemat och jag upptäckte att jag att jag faktiskt gjort riktigt bra framsteg inom träningen. Jag har börjat känna mig lite starkare men det blir mycket tydligare när man upptäcker att man bland annat klarar nästan dubbla vikten i benpress än de flesta andra tjejerna i gymmet. Ger en en hel del självförtroende! 

 

Sov gott den natten...