tuvas brasil

 

Tidig uppgång. Hängning av tvättade kläder och rusning till bilen. Upplockning av Sofia 08.00 vid Marta. Och sen bar det iväg. Nej inte riktigt. Ana stannade såklart bilen när vi var halvvägs ut i vägen för att ringa ett samtal. Där satt vi lite för länge med påslagen motor. Förstår inte grejen med brassar och inte stänga av motorn?! Vill bara dra om nyckeln och ta den tills de har fixat klart med sin telefon. Klarar snart inte av längre att de ska sitta och hålla på med telefonen eller prata i den när de kör. Det är uppriktigt sagt något som skrämmer mig. 

 

Så någon timme senare kom vi fram till Terecinga, Luiza, Paulo och Tobias gård där vi skulle spendera vår dag. Några av mina favoritbönder här. Ana pratade lite med dem, hälsade på Luzia och Terecingas mamma som var där på besök och åkte sedan därifrån. Luzia och Terecinga satte oss direkt i arbete: Sofia att fylla påsar med moscovado socker och jag att sätta på etiketter på örtsaltpåsar. De själva satte sig bredvid, tittade på och pratade. Lite lustigt... Men efter en halvtimme var också dem igång. Deras mamma, en gammal tant med stora mörka solglasögon som gjorde att man aldrig fick riktig ögonkontakt med henne, pratade mycket för sig själv. Hon pratade snabbt och otydligt och verkade inte bry sig om att jag, Sofia och hennes döttrar försökte berätta att vi inte förstod vad hon sa då vi inte kunde ordentlig portugisiska. Hon babblade på ändå. 

 

Jag fick sätta etiketter på allt som skulle iväg till marknad och affärer. Förutom moscsovado sockret fick Sofia fylla påsar med mandioca mjöl. Efter det kom Tobias, gav oss varsin halmhatt och tog oss ut till planteringarna. Jag kände mig lite flickig med flätor och fin halmhatt. Blev påmind om festa da junina, som är en stor tradition i de nordöstra delarna av Brasilien då de firar helgonet São João, dansar och festar. Under de festerna klär alla sig i "lantliga" kläder, halm hatt och tjejerna flätar sina hår. 

 

Deras planteringar såg inte alls ut som de gjorde när jag var där sist och jobbade där en dag (vilket var den första veckan jag var här). Allt var mycket högre. Där det förut var oplanterad mark stod nu en vägg av majsplantor som var över två meter höga. Maracujan (passionsfrukt) som sist slingrade upp för varsin pinne hade nu hittat varandra och bildat som ett tak och fått stora frukter. Tobias visade Sofia alla olika plantor som vi inte producerar i Sverige. Sedan blev det för varmt att vistas ute, så vi gick in igen. Då var det dags för lunch hos Terecinga och Paulo. långkokt kött, ris, bönor, sallad och sönderkokt ipe. 

 

Efter lunch gick alla och la sig i en timme. Det var så varmt ute att det hade inte gått att jobba. Jag och Sofia vilade i sofforna. Någon gång under timmen kom även João hem från skolan. Ana-Paula och Natael var tydligen på något slags läger med ungdomar från hela Sydamerika. 

 

På eftermiddagen bakade vi bröd, klippte och sockrade ingefärskarameller, skalade ipe (som jag för övrigt blivit en riktig hejare på?!), plockade pumpor och rödbetor, band knippen av persilja och kove, vägde och paketerade ipen i vattenpåsar och packade ner produkter i backar. 

 

Vid fem tiden var det dags för kaffe och mackor. Deras kaffe är bland det bättre jag druckit här i Rio Grande do Sul. Till det var bjöds det på Terecingas bröd och det runda mandioca brödet med en rad olika smeter som pålägg. Smör, dolce de leite, banankräm och majonäs. Jag som aldrig tyckt om majonäs kände mig skyldig att smaka på deras hemmagjorda, vilken var farligt god. Tydligen var det bland annat oregano, lime och vitlök i. Tyvärr kommer jag inte ihåg alla ingredienser för det var många. Eller det kanske är för det bästa egentligen, majonäs är ju inte det nyttigaste. 

 

Efter det fanns det inte så mycket att göra. Terecinga städade tillredningshuset, Luzia gick runt och fixade småsaker, Tobias och Paulo var i en av ladorna och gjorde antagligen redo lastbilen för morgondagen. Vi frågade om det var något vi kunde hjälpa till med men nej, det fanns det inte. Vi satte oss på Tercinga och Paulos terass och pratade. Mycket om våra resor, bistånd, erfarenheter och perspektiv på livet. Väntade på att antingen Ana eller Nelson skulle komma och hämta oss. Kattungarna lekte tafatt i buskarna bredvid oss. Inte förrän vid åtta rullade Nelson in på gården. Vi tackade så mycket för dagen, sa hejdå och åkte hem. 

 

När jag kom hem dog jag smått av trötthet. Tog en snabb dusch för att bli av med jord och småkryp och gick sedan ner till Ana igen. Ana hade varit på gymmet men ändå orkat göra i ordning en fin middag med soppa, pastell, sallad, açai och små varma mackor. Värmeljus stod tända i ljusstakar som tydligen kom från Rosenhill. Åskan mullrade utanför och novelan Imperió gick på tv. Rätt bra avslut på dagen. 

 

Trodde att jag skulle få en bra sömn, men icke sa nicke. Åskan lät som bara den och höll mig vaken ett bra tag. Nej jag är inte rädd, den var så hög att och det skakade i hela huset när blixten slog ner. Vid ett tillfälle trodde jag att den slog ner i grannhuset. Jag hörde schvischet när de den kom ner och sedan KAAABOOOM när den träffade sitt mål. Allt i rummet rörde på sig. Men någonstans somnade jag. Vid midnatt vaknade jag igen av jamande. Ana-Bett hade hoppat upp i min säng. Jag jagade iväg henne ut ur rummet och öppnade ett fönster så hon kunde hoppa ut, stängde dörren och gick och la mig igen. Pigg. Tittade på klockan och hoppades på att den i alla fall skulle visa siffrorna 05.30. Men nej, 00.41. Blev lagom glad, men jag somnade rätt snabbt, förmodligen tröttare än jag inbillade mig.