tuvas brasil

Vi kör en snabbis. Jag behöver komma ikapp för jag känner att jag inte kan ligga efter med en vecka längre. Funkar inte. Bilder kommer inom kort. Det tar väldigt lång tid att ladda upp här.

 

Tidig uppgång och avsked av pappa vid taxin på Ipanema. Ska vara helt ärlig och säga att det var jobbigt. Pappas famn var lite för trygg för att släppa. Grät en hel del. Men lämnade Rio de janeiro och hamnade snart i Porto Alegre där Maria José mötte upp mig. Vi åkte hem till henne och åt lunch på en fantastisk libanesisk restaurang med hennes man Flavio. Efter det fick jag en snabb rundtur i Porto Alegre (fick bland annat se en av arenorna som det spelades på under VM). Sen blev jag satt på bussen i två timmar till Torres. Väl där blev jag mött av Ana Meilleres, som jag bara pratat med via mail. Hon är en gammal vän till min farmor och känner även min pappa väl. Med sig hade hon också Daniel, hennes yngsta son. Vi åkte på en liten tur i Torres (som inte alls är stort vilket gör att vi åkt in och ut på max 15 min). Sedan hem där jag träffade Laercio, hennes man, hennes näst yngsta barn Gabriel, som är ungefär lika gammal som jag, och hunden Lola. 

 

Under hela dagen hade jag tårar i ögonen, svårt att hålla igen. Särskilt när jag var med folk som påminde så mycket om pappa eller farmor. Kallt var det också, låg och frös hela natten. 

 

 

Jag följde med Ana och Laercio och röstade, det var ju val i Brasilien! Valet slutade med att Dilma, den nuvarande presidenten, och Aecio, en presidentkandidat, gick vidare till nästa rond som är den 26e oktober. Juste, Brasilien är det enda landet i världen som har digital röstning. Det ser ut som en dator från 80 talet med stora pensionärsknappar med siffror. Kul att se hur röstning fungerar i ett annat land. Vi tog sedan en promenad genom Torres och fick lära känna dem bättre. Daniel är 11 år och har tydligen sett riktigt fram emot att jag skulle komma. Det är kul att prata med honom också för han vill verkligen lära sig engelska. Så han har alltid en telefon eller dator i närheten där han kan slå upp ord eller meningar på google translate. Pratar gör han mycket också. Under promenaden kom vi ner till stranden. Där fick jag smaka churros, som jag tror att jag smakat förut, men det är väldigt populärt i Brasilien och säljs lite överallt. För sött för min del men barn verkar älska det.

 

Till kvällen kom Gabriels kompis Horace (som för övrigt var så snygg att jag dog lite) med sin extremt söta lilla hundvalp. Båda pluggar i Florianopolis som ligger ca 4 timmar med bil norr om Torres. Där pluggar även Tiago som är Anas näst äldsta barn, 22 år. Tiago var i Stockholm för två år sen och praktiserade hos min pappa. Då visade jag honom Skansen i ca 20 minus grader. Trots att det var så kallt var det riktigt trevligt, och folktomt!

Både Tiago och Gabriel pluggar till miljöingenjörer och bor tillsammans med Horace och fem andra killar. Tydligen ska jag dit någon helg och hälsa på dem för att se Florianopolis. Har redan varit där men kommer egentligen mest ihåg Maria Josés hus så det ska bli kul att få en ny bild av Flori. 

 

Min första dag på Centro Ecologicó. Fick äta lunch med Cristiano, vilket var den tystaste lunchen i hela mitt liv. Jag fick åka ut till en bonde som inte var hemma. Jobba lite med kampanjen som jag ska berätta mer om sen. Och sen åkte jag hem. 

 

Andra dagen introducerade jag Centro Ecologicó för hashtaggen, något de inte visste var det var. Jag och Ana åkte också runt i "stan" och fixade ärenden. Fick bland annat se ett av de ekologiska kooperativen Eco Torres. Där smakade jag ekologisk glass med en massa exotiska smaker. Yummie!

 

Började dagen med första springturen på evigheter. Sprang en kortare runda men oj vad tunga mina ben var. Kändes att jag inte tränat på två veckor. Jobbdagen bestod av två längre möten, ett i Três Cachoeiras (Tre vattenfallen) och ett i Minheiro. Folk vågade prata mer med mig, eller kanske snarare sagt långsammare och förklarade mer, så jag förstod vad de sa. Lunchen blev inte alls lika tyst. Och till eftermiddagskaffet besökte vi en bonde som var väldigt intresserad av Sverige och hur samhället såg ut där. När jag berättade att det mördas högst 100 personer per år i Sverige blev han enormt chockad. Han verkade heller inte förstå hur vår utbildning kunde vara gratis, hur vi inte är i konflikt med något annat land, hur vi har under 500 000 arbetslösa och hur vi är så pass rika. Skulle vara kul att se honom komma till Sverige.

 

Till kvällen följde jag med Ana till gymmet som ligger runt hörnet. Och det var det bästa jag någonsin varit på! Litet, fräscht och grym personal. Supertrevliga och kunniga. Emely, en av instruktörerna i samma ålder som mig, blev nyfiken på vad jag gjorde där som svensk så Ana berättade för henne. Och av någon anledning kom de in på fotboll och då bjöd Emely in mig till att spela med hennes lag. Och ja vad jag vill det! Vore så kul! Blev riktigt glad när jag fick inbjudan. Oturligt nog spelar hon och hennes lag kl 22 på kvällen då de inte slutar på universitetet tidigare. Men ibland spelar de även på helger så hoppas att jag kan vara med då någon gång. 

Dock var det bara en instruktör på gymmet som kunde någorlunda engelska så fick köra med honom. Bästa styrketräningen på evigheter. Mina ben orkade knappt bära mig hem. 

 

Torsdagen den 9 oktober: 

Jag, Ana, Cristiano och en Francisco (från en turistbyrå) åkte ut till Três Forquilhas där en kvinnorörelse håller hus. Ska berätta mer om dem också. Där hade vi möte och drack underbart god açai samt åt bananbröd. Så vackert där med alla höga berg täckta av atlantregnskog. 

 

Fredagen skiljde sig verkligen från alla andra dagar. Tidigt på morgonen skjutsades jag ut till en bondgård i Três Cachoeiras. Den ägs av två par, det är två systrar som har gifts sig med två bröder, och tillsammans tar de hand om gården. Ett av paren, Tobias och Luzia, är goda vänner till min farmor och har varit i Sverige en gång. På gården fick jag dock arbeta mest med Tobias, Paulo (brodern), andra systern (glömt vad hon heter pinsamt nog) och deras barn Ana-Paula och João. På lördagen skulle det som vanligt bondens marknad, så jag fick hjälpa till och förbereda. Hela dagen fick jag paketera saker, klistra på lappar, skörda, rensa och skära. Jag fick också spela en hel del fotboll med João. Han var inte beredd på att jag skulle ha ett så hårt skott som jag har och tydligen har han bara pratat om det sen dess. Det var en varm men härlig dag. Svårt att förstå vad de sa ibland då de hade en märklig dialekt. Men jag lärde mig mycket och det var riktigt intressant att se hur en dag i deras liv ser ut.

 

Idag vaknade jag upp och tänkte gå till gymmet. Men så öppnade jag dörren till min balkong och fick se regnet falla ner över Torres. Fick en extrem lust till att ta en löptur istället. Så det gjorde jag. Runt lagunen och hem igen. Underbart skönt! Blev sedan en lång frukost framför Brasilien- Argentina som spelade sin 100ade Superclasico. Rätt så bra start på dagen. Efter matchen gick vi till Bondens marknad och spanade in vad som såldes. Ana och Laercio pratade med några bönder och jag träffade Tobias och Luzia. Vi åt lunch och sen kom Cristiano och hämtade upp mig. Vi åkte ut till Três Forquilhas där kvinnorörelsen var. Där samlades ett antal olika personer, men mest bönder. Och så gjorde vi açaisaft, koncentrerad. Supergott! Och så fick vi Pão de Queijo också, supergott det med. Var där hela eftermiddagen och kom int ehem förrän halv åtta på kvällen. Nu har jag varit hemma en stund och hunnit byta om till myskläder. Något Laercio och Ana dock inte hade berättat för mig var att de skulle ha en Churrasco (BBQ) och en massa folk skulle komma över. Men nu orkar jag inte byta om. Tänkte ta en relativt tidig kväll ikväll. Om jag nu lyckas då middagen blir sen. 

 

 

- Jag dricker liter av açai varje dag. Som om det vore mjölk eller vatten. Det är för att Daniel är väldigt dålig på att äta grönsaker så Ana försöker få i honom nyttigheter genom det istället. För det är ju riktigt nyttigt och så extremt gott. Klagar verkligen inte!

- Jag äter svarta bönor varje dag (avis Lasse?). Det och ris serveras till allt, oavsett vad som är den "riktiga" maträtten. Och det klagar jag inte heller på för det är så gott. Även någonting bonden inte kunde förstå, hur vi inte åt svarta bönor varje dag i Sverige.

- Daniel har blivit extremt duktig på att tala engelska, han har utvecklats jättemycket på bara en vecka. Han kommer vara bäst i klassen när jag åker härifrån. 

- Trots att jag är i de södra delarna av Brasilien och det är vanligare med blonda här så blir jag fortfarande utstirrad. Undrar om det står turist med stora bokstäver i pannan på mig.

- Jag lever i mina två tygbyxor, de är de skönaste som finns. Framförallt i det föränderliga vädret som är här i Torres. Ena dagen är det runt 10 grader och världens blåst och andra dagen är det 30 grader varmt och ingen vind alls. Svårt att klä sig på morgonen minst sagt! Men byxorna funkar i nästan alla väder. De kommer nog vara alldeles sönderslitna när jag kommer hem.