tuvas brasil

Det var allt en orolig natt. Inte nog för att jag ogillar att sova själv på hotellrum (Sara, u know why) utan för att pappa kom ju aldrig. Aldrig att jag flyger TAP igen då varenda flyg de har är försenat! Denna gång 10 timmar. Pappa och hans kollegor var menade att åka 15.00, portugisisk tid och komma fram 19.30, brasiliansk tid. Men deras flyg gick inte förrän 00.45 portugisisk tid, vilket gjorde att de kom fram runt 4 på morgonen brasiliansk tid. Jag och pappa ska dela rum under den här vistelsen men det skedde ett missförstånd i receptionen när han kom så han fick ett eget. Och med mina jetlag tider hade jag vaknat klockan fyra och satt bara och väntade på att höra en rullande väska i korridoren. Men han fick ett rum två trappor ner så några hjul hörde jag aldrig. Smsade gjorde han inte heller. Vilket gjorde mig ganska ordentligt orolig och stressad. Klockan sju hade jag fortfarande inte hört något ifrån honom och seminarierna skulle börja klockan nio på Universitetet.

 

Men till slut smsade han och frågade när jag och Adalberto skulle komma och hämta upp dem. Blev lite irriterad på att han inte hade hört av sig att de kommit fram då de hade haft så mycket förseningar. Men vi åt en snabb frukost tillsammans, såg till att vi fick rätt rum och slapp betala för ett extra, gjorde oss i ordning och begav oss till Universitetet. Det var ett seminarium på förmiddagen med tre stycken föredrag. Två svenska och ett brasilianskt. Tänkte gå igenom mer om vad vi gör här, i ett annat inlägg snart.

 

Till lunch åkte vi in mot stan och gick på en Rodízio. Det är en restaurang där det är en stor buffé med tillbehör, så som sallad, ris, tomater, palmito (palmhjärta, godaste som finns (avis Saga?)) och en massa andra saker. Sedan går man och sätter sig så kommer servitörerna fram med en massa svärd med olika typer av kött. Så får man säga ja eller nej om man vill ha. De skär upp allt och lägger upp det på en tallrik. Det finns ett system också där man har ett litet kort som är rött på ena sidan och grönt på den andra. Är gröna sidan vänd uppåt visar det att man vill ha mer och då kommer servitörerna och erbjuder olika slags kött (allt från kaninhjärtan till kyckling, nötkött eller fisk). Är röda sidan uppe visar det att man är mätt och inte vill ha mer. Dock fungerar det systemet inte riktigt då servitörerna vill sälja, så de kommer fram och erbjuder oavsett vilken sida som ligger uppe. Men det är en annorlunda och rolig version av restaurang. Plus så gott. Jag är verkligen dålig på att hålla det här med att äta vegitariskt. Men blir nog bättre med det när jag kommer ner till Florianopolis då Maria José och Flavió är vegetarianer. Anar att Aná också är det. 

 

Nu på eftermiddagen har vi bara hängt på hotellet. Jag har jobbat lite, fixat småsaker, bloggat (bloggar?), kollat upp flyg, mailat en massa osv med brasiliansk fotboll på tv:n i bakgrunden. Pappa och Christina har jobbat nere i lobbyn medan de andra har vilat. Christina, Pär och Annika har nu dragit till Praia do Futuro någon kilometer härifrån, för att bada (nu när solen gått ner) och för att äta middag. Det är den enda stranden här i Fortaleza som går att bada vid då de andra är förorenade av stadens utsläpp. Dock är det många turister och fortalezabor som inte vet om det och badar vid de andra stränderna ändå. Inte nyttigt direkt. Jag, pappa och Adalberto kommer vid åtta tiden åka och äta middag med arkitektföreningen som är med i projektet. #setillatthålladigvakenTuva #somnaintevidmatbordet

 

Vill gratulera min älskade sysslingar Cim Camaro och Tintin som fyller år idag också! Nej de är inte tvillingar, de är kusiner som råkar ha samma födelsedag. Hoppas att ni båda har haft en superfin dag och roliga presenter. Önskar jag kunde vara hemma nu och krama om er. Älskar er!

 

Nu ska jag börja på andra inlägg som jag tänkt skriva. Det är så mycket jag vill berätta för Brasilien är så annorlunda från Sverige, både på gott och ont. Men känns som om jag har för lite tid för att skriva om alltihop. Jag skulle kunna raffla ihop allt men vill ha viss kvalité på det jag skriver också. Jag antecknar allt och så får vi se om det resulteras i inlägg eller inte. Får ständigt nya insikter och idéer. Framförallt får jag så mycket information just nu, både ute på stan och i pappas projekt, att jag är rädd för att det kommer in i ett öra och går ut i det andra. Vill kunna stanna upp tiden lite och reflektera över det så att det kanske stannar i huvudet på mig. 

 

Mina inlägg är väldigt långa. Jag vet inte, tycker ni om det eller inte? Jag har svårt för att fatta mig kort, men om ni tycker att inläggen är för långa så säg till så kan jag försöka fatta mig lite kortare. 

 

Boa tarde! Nej, klockan är 18 nu. Boa noite!