Djävular och fjärilar i magen
Det här kom ju riktigt lägligt. Eller inte. Jag har varit riktigt duktig och produktiv under den senaste veckan och framförallt fått en bra start på september. Så kommer min mensvärk som är bland det värsta jag vet. Feber, huvudvärk, trötthet, illamående och magen som gör så ont att jag bara vill försvinna. Tyvärr vill inte värktabletter hjälpa mig i detta tillstånd. Det enda som hjälper är ett glas vin/whisky och mina mirakelpiller Cyklo F. Men dem är man inte alltid förberedd med och att då ta ett glas alkohol på morgon eller mitt på dagen känns riktigt konstigt, men det hjälper. Idag har jag stått ut och min käre mor var snäll och köpte ett paket på vägen hem från jobbet. Så nu är jag nästan räddad, tar en stund för de att värka. Sinnes sjukt dyra är de men värda pengarna. Måste stocka på mig några paket inför Brasilien.
Just nu snurrar det i mitt huvud. Tanken på Brasilien går runt, runt, runt hela tiden. Jag kan inte tänka på något annat. Jag känner mig nästan lite nyförälskad, för det pirrar i magen och har svårt att koncentrera mig på sakerna jag gör. Jag börjar bli riktigt nervös tror jag. Planerar inköp, drömmer om scenarion som kan inträffa, oroar mig för flygbiljetterna, funderar på bästa kläder att resa i, ja allt sånt som kan komma upp i huvudet. Håller jag på att få resfeber tjugo dagar innan resan? Måste ta fram portugisiska böckerna och återupprepa allt jag lärde mig förra hösten. När jag nu ska hinna det, för bortsett från idag så jobbar jag så fort jag har tid.
Undrar också hur jag ska lyckas träffa alla jag vill se en sista gång innan jag reser, även om jag vet att jag kommer tillbaka. Sen om det är om två månader eller ett halvår är svårt att veta. Jag börjar skriva på en budget, så jag kan klara mig så länge som möjligt men ändå försöka leva lite. Men de största frågorna i mitt huvud är kost, träning och kläder. Hur ska jag äta? Kan jag hålla igång min träning på samma sätt där? Hur packar man för obestämd tid? Tror det krävs några visa ord från frolk och några nätter till att sova på det.
Om det inte hade varit för att jag hade mått dåligt idag skulle jag ha jobbat och träffa min barndomskamrat Lova med Saga under kvällen. Riktigt synd för jag har inte träffat henne på ett år och saknar hennes vänlighet. Men nu blir det en tidig kväll hemma med ett glas vin i hand, för att kunna hoppas på en tidig morgon då jag mår bättre och kan ta en löptur.