Hejdå?
Det är mörkt. Ljusen är tända över köksbordet. Hade det inte varit för den fram dukade frukosten hade man nästan kunnat tro att det var tidig kväll. Nu är klockan åtta och jag dricker mitt nu rätt så svala kaffe medan regnet smattrar mot köksfönstret. Jag väntar. Väntar på hon som jag nästan fruktat lite över att spendera ensamtid med. Som förmodligen kommer få mig att inse att det här är på riktigt. En av dem jag verkligen inte vill lämna här i Sverige. Sara. Som bor 50 meter ifrån mig. Men som förmodligen ännu inte vaknat.
Förra veckan gick något hiskligt snabbt. Det känns som om jag stressade runt över hela Stockholm, fast det bara var runt de södra delarna av stan. Allt jag gjorde var att jobba, stressa, träffa. Fick väldigt mycket jobb gjort med tanke på hur lite tid jag hade, vilket var skönt. Sprang runt som en galen höna för att träffa alla jag vill se innan jag åker. Och det var skönt, för jag lyckades koppla av när jag träffade någon och spenderade mycket fin tid med allihop, trots att jag var så stressad. Torsdag var den mest kaotiska dagen av alla då jag hade en ny dejt vid varje måltid. Frukost- Sara, Jossan, Carro. Lunch- faster Cilia. Eftermiddagskaffe- Gusten och middag- Tove. Sedan hade jag egentligen planer på att gå ut efter det med tjejerna, men efter åtta koppar kaffe och spring runt stan fungerade inte riktigt mitt huvud som det ska göra.
Under förra veckan träffade jag också Joel och Karin på middag hemma hos dem i Fruängen. Anna på Kaffe i Observatorielunden. Barnvaktat mitt gudbarn Sacharias och hans bror ute i Tyresö. Firat mammas 50 årsdag i efterskott med Cilia och pappa. Firat finaste Linneas 20 årsdag på en proppfullbar på Rådmansgatan. Ätit en sista middag med Bosse, Lollo, Lasse, Polly och Camaro i Bromma. Och samma plats men tolv timmar senare lunch och fika med mina farföräldrar. Många farväl på kort tid.
Alla frågar om jag är nervös. Svarar att nej det är jag inte, känns bara konstigt. Alla insisterar på att jag kommer få hur kul som helst, som om jag skulle tveka. Jag vet att jag kommer ha hur kul som helst, men samtidigt vet jag också att det kommer bli riktigt tufft, för så fungerar livet. Basta.
Ytterligare ett par farväl är kvar de här tre dagarna. Jennifer, Bill, Tove, tjejerna, mormor, mamma och Saga. Och på det även packa och jobba. På torsdag sitter jag på planet.